Förra året arrangerade fyra konstnärer den interaktiva utställningen Artzone på Storgatan 61 i Tranås. En utställning som berörde begränsningarna som pandemin medförde. I år var två av konstnärerna, Stina Nilsson och Helena Boström, tillbaka då kulturföreningen Kultivera sökte konstnärer som kunde hålla i ett projekt om en konstnär med anknytning till Tranås. Det blev alltså Stina och Helena och deras val föll på Harriet Löwenhjelm.
Harriet Löwenhjelm, som var av adelssläkt och föddes i Helsingborg 1887, var en konstnär som verkade både som poet och tecknare. Från början skrevs dikterna som kommentarer till teckningarna, senare blev bilderna illustrationer till dikterna. Hon studerade bland annat på Konstakademien i Stockholm och Valands konstskola i Göteborg och finns idag representerad på både Nationalmuseum i Stockholm och Göteborgs konstmuseum. Dock drabbades Löwenhjelm tidigt av tuberkulos och från 1914 tillbringade hon tre perioder på Romanäs sanatorium där hon 1918 avled, endast 31 år gammal.
Vad gäller Harriet Löwenhjelm säger Stina och Helena att de inte visste så mycket om henne innan projektet tog sin början. Så det blev till att försöka lära känna konstnären genom att läsa om hennes liv och studera hennes dikter och teckningar. Efter att ha kommit Löwenhjelm närmare menar de att hennes konst är allmängiltig och känns aktuell även idag.
De säger vidare att de inte ville återskapa Löwenhjelms konst utan istället försöka tolka hennes konstnärskap och fånga hennes olika sinnesstämn
ingar. Allt från den spralliga tjejen som gillade att jaga till den sjuka unga kvinnan som led svårt av sin lungsjukdom. Sjukdomen präglade även hennes konstnärskap som blev mörkare under hennes sista år.
Utställningen hölls i lokalerna på Storgatan 19 och pågick från den 3 juli till den 30 augusti De berättar att de fick tillgång till lokalen ett par veckor i juni vilket de menar är viktigt, då deras konst påverkas av hur lokalen ser ut; ljuset, färgerna, luften, hur ombonat det är och så vidare.
Då Stina är dansare och Helena bildkonstnär går deras arbete ut på att reagera på varandras konst. Man skulle kunna beskriva det så att de ackompanjerar varandra; deras verk uppstår i en slags växelverkan där Stina dansar till Helenas teckningar och Helena tecknar till Stinas dans.
De nämner att utställningens alla verk växte fram i stunden och att varje teckning tog cirka en halvtimme att göra. Under en dag blev de också filmade där man kunde se hur de gick tillväga i sitt arbete. Filmen blev en del av den interaktiva utställningen, då den visades på en stor TV-skärm i lokalens fönster under tiden utställningen pågick. Lokalen fylldes av Helenas teckningar som hängdes upp på fiskelinor! där de såg ut att sväva i luften, samtidigt som filmen lyckades få fram Stinas dans i bild. Han som filmade och redigerade filmen heter Per Larsson från Stageview.
Trots att de bara hade två veckor på sig att genomföra projektet blev de nöjda med resultatet, och att det var både spännande och inspirerande att arbeta med någon annans konstverk som utgångspunkt. Projektet kommer att utvecklas i Jönköping under hösten och Stina och Helena siktar på att komma tillbaka till at the Fringe-festivalen i oktober, där de ska sätta upp en scenisk föreställning baserad på deras utställning om Harriet Löwenhjelm.
Text: Frank Bergsten
Foto: Hanna Arvidsson
Yorumlar