I dessa tider har ju förutsättningarna förändrats radikalt vad gäller vardagslivet för många. Detta gäller även ett otal organisationer och föreningar vars arrangemang fått ställas in. Vad gäller konsten och kulturlivet är det samma sak där. Fyra konstnärer; Stina Nilsson och Isabell Karlsson, båda dansare, Helena Boström, bildkonstnär och Evelina Dembacke, ljusdesigner, skulle i sommar ha deltagit i ett konstresidens i Tranås och medverkat på festivalen at the Fringe men allt detta fick läggas på is då Corona-pandemin drog in över landet.
Men ur allt elände, i samarbete med kulturföreningen Kultivera och Tranås Kommun, föddes istället idén om en utställning. På Storgatan 61 håller de fyra konstnärerna, från den första juli och två månader framåt, en interaktiv utställning kallad Artzone. Arbetet har gått ut på att de har reagerat på varandras konst.
Allt från bild och dans till ljussättning. Mycket av det är nytt för dem, men alla tycker det har varit väldigt spännande. Evelina säger till exempel att hon har arbetat med dansare men aldrig tillsammans med någon bildkonstnär. - Att jobba med TV-skärmar var något nytt för allihop, men det är något vi har fått lära oss under projektets gång, säger hon.
Alla i gruppen har sedan tidigare erfarenheter av performance art, där ett typiskt drag är gränsöverskridandet mellan konstinriktningar. Men trots att de fyra konstnärerna känner varandra har de aldrig jobbat tillsammans som grupp. När jag går runt och pratar med konstnärerna är alla rörande överens om att det har varit väldigt inspirerande och givande. Trots att konstnärer ofta är väldigt uppslukade i sitt eget arbete, så har samarbetet fungerat bra. - Vi har fått kompromissa, men vi har ändå dragit åt samma håll, säger Isabell. - Det är väldigt givande att korsa gränserna, säger Helena. Det blir som en synergieffekt.
När jag pratar med konstnärerna är det ingen som hade sett lokalen innan, men de säger att rummet blev nästan som en deltagare i projektet. Idéer man haft konkretiserades när man såg lokalen och arbetsprocessen tog form. Eftersom ingen av dem bor i Tranås har de bara varit i lokalen fem gånger, men då har arbetet blivit desto mer intensivt. Den som kunnat jobba mest hemifrån är bildkonstnären Helena Boström, som gjort kompugrafier efter foton tagna i lokalen. Annars har allt arbete utvecklats på plats. På väggarna hänger dessutom fyra teckningar som Helena gjort i lokalen under tiden Stina och Isabell uppfört danser. Det handlar om konstverk där tecknaren har reagerat på dansen, och dansarna på teckningarna. Dansen har även filmats och visas på bildskärmar. Evelina har i sin tur jobbat med ljuset, både det befintliga och skiftande dagsljuset, men även med filter i olika färger som har satts upp på lokalens rutor. Allt detta smälter samman till att skapa ett multimediamontage.
Projektet tar inte slut när utställningen är över i Tranås, utan kommer få en fortsättning i Jönköping senare i höst. När gruppen har varit samlad och arbetat i Tranås har nya idéer växt fram som man hoppas kunna bygga vidare på. - Det känns jättebra att kunna fortsätta och utveckla något som gett oss så mycket inspiration när vi arbetat här, säger Isabell.
Konsten har blivit hårt drabbat av pandemin vilket även gäller performance art. - Det går ju inte att utöva nu med alla restriktioner, säger Evelina. Alla jobb försvann så man visste inte vad man skulle göra.
Artzone är en reaktion på pandemin. En interaktiv utställning som berör just detta med begränsningar. Vad man får göra eller var man får gå. Konsten behövde en slags frizon i allt detta. På grund av pandemin har konsten varit tvungen att försöka hitta nya vägar, nya uttrycksformer. Som Helena uttrycker det: - Trots problemen känns det som om vi hittade ett sätt att komma runt alla hinder.