Och tröstar varandra
Nu drar vi mörkret tätt intill oss
och tröstar varandra.
Jag vill röra vid dig
och smeka bort din smärta.
Omfamna mig och hör med din hud:
våra kroppar rör sig som ett språk.
Den platta jorden hastar stumt och svarslöst
mot ett rött kvasarbrus väntande
vid ytterkanten av en mörk galax.
Livet är ett tidsfördriv på vägen dit;
betydelsen är gömd i ett förlopp;
begripligheten bunden till allt vi inte vet.
Nu drar vi mörkret alldeles intill oss.
Janice D. Soderling
